Så förändrade Ersta diakoni synen på kognitiv sjukdom

Långt innan personcentrerat stöd blev ett etablerat arbetssätt började Ersta diakoni utveckla verksamheter för personer med kognitiva sjukdomar utifrån en enkel men avgörande tanke: en diagnos får aldrig ta ifrån någon sitt människovärde, sin identitet eller sin plats i vardagen.

 

En ny syn på stöd vid kognitiv sjukdom

För några decennier sedan handlade stödet till personer med kognitiv sjukdom ofta främst om omvårdnad. Betydligt mindre fokus låg på vad personen fortfarande kunde göra själv, hur vardagen kunde stärkas eller hur aktiviteter kunde anpassas för att skapa trygghet och delaktighet.

 

På Ersta diakoni växte tidigt en annan övertygelse fram: att varje människa behöver bli sedd som person, inte reduceras till sin sjukdom, och få möjlighet att fortsätta vara viktig i sitt eget liv och i relation till andra. Det synsättet kom att prägla Ersta diakonis arbete. Med engagerade medarbetare och en stark vilja att möta nya behov byggde Ersta diakoni upp verksamheter som gav stöd, struktur och meningsfullhet för människor med kognitiv sjukdom.

Villa Cederschiöld blev en tidig dagverksamhet

 

Det var där tanken på en ny sorts dagverksamhet tog form. På Mariahemmet, Ersta diakonis första äldreboende på Erstaklippan på Södermalm, ville man skapa mer än omsorg. Man ville ge de boende ett sammanhang och något meningsfullt att fylla dagarna med. I samarbete med Stockholms stad växte idén fram om en verksamhet där gästen stod i centrum och där stödet utgick från det personen fortfarande kunde göra, med hjälp och stöd av personalen. Det var startskottet för dagverksamheten Villa Cederschiöld, som än idag finns på Erstaklippan i Stockholm.

Vardag, delaktighet och trygghet i centrum

 

Villa Cederschiöld började i en tom lokal. Men visionen var tydlig. Här skulle människor inte bara tas om hand, utan också få fortsätta delta, bidra och känna att de hade en plats. Att baka, duka, hjälpa till med måltiden eller plocka blommor till bordet var inte små detaljer, det var en del av ett större arbetssätt där vardagliga handlingar blev ett sätt att skapa trygghet, igenkänning och sammanhang.

 

Miljön formades med samma omsorg. Arbetssättet tog inspiration från reminiscens, ett förhållningssätt där olika intryck och miljöer används för att väcka igenkänning, kommunikation och trygghet hos personer med demenssjukdom. För att bygga upp kunskap utbildade sig Ersta diakonis medarbetare i England, där arbetssättet redan hade fått fäste. Därefter omsatte de det i praktiken i en svensk verksamhet som kom att bli nyskapande på området.

 

Ett arbetssätt som väckte intresse i hela Sverige

Villa Cederschiöld blev snabbt mer än en dagverksamhet. Det blev en plats där människor kunde få stöd att fortsätta vara sig själva, i en vardag som förändrats. Det väckte också intresse långt utanför Ersta diakoni. Arbetssättet var ovanligt för sin tid, och verksamheten tog emot studiebesök från hela Sverige. Med tiden växte Villa Cederschiöld i takt med att allt fler ville ta del av stödet.

 

Ett synsätt som lever vidare i dag

I dag lever mycket av det tidiga synsättet kvar i hur Ersta diakoni arbetar med kognitiva sjukdomar: att se hela människan, att skapa trygghet genom bemötande och miljö, och att utforma stöd som stärker både vardag, delaktighet och livskvalitet.

Texten baseras på en intervju med tidigare Ersta diakoni-medarbetaren Carina Parmenfälth, Silviasyster.

Svar på vanliga frågor