Ett fall kan få stora konsekvenser för en äldre person, både i form av skador och för den fortsatta vardagen. Därför arbetar Ersta diakonis äldreboenden systematiskt med att identifiera fallrisker och förebygga fallskador.

Arbetet börjar redan när en person flyttar in. Då bedöms bland annat förflyttningsförmåga och fallrisk, och boendemiljön gås igenom för att upptäcka sådant som kan innebära en risk.

Viktigt att förstå varför risken ökar

Fallprevention handlar även om att vara uppmärksam på förändringar i vardagen. En person kan exempelvis bli ostadigare, tröttare, mer förvirrad eller få svårare att förflytta sig. För personer med kognitiv sjukdom kan även ökad oro, rastlöshet eller ett förändrat beteende vara en signal om att något har förändrats.

När fallrisken ökar gäller det därför att försöka förstå varför. Det kan handla om nedsatt balans eller muskelstyrka, läkemedel, nutrition, syn och hörsel eller förändringar i hälsotillståndet. Även den fysiska miljön spelar roll. För att se helhet och göra bedömningar behövs alla våra medarbetares professioner, så som sjuksköterska, fysioterapeut och arbetsterapeut. Omvårdnadspersonalens kunskap om personen och den boendes egna upplevelser väger tungt in.

– Det viktiga är att inte bara konstatera att någon har fallrisk, utan att försöka hitta de bakomliggande orsakerna och göra något åt dem, säger Beatrice Boström, fysioterapeut på Ersta diakonis äldreboende Mariahemmet.

Små förändringar är också av värde

Åtgärderna ser olika ut beroende på vad som orsakar risken. Det kan handla om fysisk träning för att stärka balans och muskulatur, kontroll av hjälpmedel, läkemedelsgenomgång eller åtgärder kring nutrition. Men man får inte heller glömma att se över de mindre förändringarna.

– Att byta ett par olämpliga tofflor mot stadigare skor, flytta ett hinder i lägenheten eller placera rollatorn så att den alltid finns inom räckhåll är också viktigt, säger Beatrice.

Säkerhet får inte betyda stillasittande

Samtidigt finns en viktig avvägning i det fallförebyggande arbetet. Att minska risken för fall får inte innebära att den boende i onödan begränsas från att röra sig eller göra sådant som är viktigt och lustfyllt.

– Med ett personcentrerat arbetssätt utgår vi från vem personen är, vad som är viktigt i vardagen och försöker skapa så säkra förutsättningar som möjligt utifrån det, säger Beatrice.

Varje fall följs upp

Trots förebyggande arbete går det inte att helt eliminera all fallrisk. När ett fall inträffar följs det därför upp för att försöka förstå vad som hände och vad som behöver förändras. På så sätt blir fallprevention inte en enskild åtgärd vid en viss tidpunkt, utan ett arbete som pågår över tid.