Tre skulpturer till Marie Cederschiölds minne

Det är konstnärsduon Linda Pedersen och Henning Hamilton som fått uppdraget att formge konstverk till Marie Cederschiölds minne. I arbetet har de velat spegla både Marie Cederschiölds gärning och betydelse för svensk sjukvårds utveckling samt hur hon var som människa.

Främsta inspirationskälla har varit hennes dagbok.

– Det har varit väldigt roligt att leva sig in i en persons liv. Det kändes så bjussigt att få ha dagboken att utgå ifrån och inspireras av hennes liv, säger Linda Pedersen.

I dagboken träder en människa fram som både bär på stark drivkraft och på inre kamp. Hon skriver själv:

”Beröm eller tadel rörer mig föga.
Mången handling, som glänser för människors blickar, är för herren full av fläckar, och mången som av dem glömmes, tecknar han upp i sin bok.”

För Linda Pedersen och Henning Hamilton blev just det mänskliga en viktig ingång till arbetet.

– Jag tycker att det var starkt att läsa om hur hon förde en kamp med sig själv. Hon kunde hjälpa andra samtidigt som hon hade sina egna demoner. Det var också fascinerande att få en inblick i livet på den tiden: att man reste med häst och vagn, och att hon aldrig hade sett ett tåg innan hon skulle resa med ett till Kaiserswerth. Det har varit både intressant och givande att försöka förstå henne som person.

Den första skulpturen heter Hilda och Marie. Den visar Marie Cederschiöld som hjälper ett litet barn med sina skor. Kanske ger hon barnet ett par nya skor som har skänkts till anstalten.

Motivet är inspirerat av ett starkt parti i Maries dagbok. Där berättar hon om den omhändertagna flickan Hilda, vars såriga fötter endast var täckta med enkelt tyg. Marie reagerade kraftigt när hon såg hur flickan hade behandlats av provsystrarna Emma och Augusta.

För konstnärerna visar episoden Maries omsorg, men också hennes allvar. Hon hjälpte både i det stora och i det lilla, och levde verkligen som hon lärde.

Den andra skulpturen heter Skördetid 1851. Här drar en antropomorfisk stjärna, med tunga steg, ett stort äpple i en droska.

Äpplet har flera symboliska betydelser. Som en symbol för den kunskap Marie Cederschiöld förde med sig till Sverige, men det kan också läsas som en symbol för arvsynden och kopplas till Maries inre kamp. I dagboken återkommer hon ofta till känslor av skuld och skam inför sina egna svagheter. Hon tycks sällan ta emot beröm utan att samtidigt rannsaka sig själv.

Den tredje skulpturen heter Duvornas hus. Den föreställer ett duvslag eller en duvkoja – ett hem för duvan i Ersta diakonis logotyp, men också ett metaforiskt hus för Ersta sjukhus och Marie Cederschiöld högskola, både i historien och i framtiden.

I dagboken skrev hon:

“Men låt blott anstalten gå framåt. Låt den vara en plantering, som du planterat hafver. Låt den uppväxa som senapskornet till ett väldigt träd, af dig vattnadt och välsignadt. Ja, amen.”

Det lilla duvslaget, placerat i relation till det stora nybyggda Ersta sjukhus, blir på ett tecken på att hennes bön om att Ersta diakoni skulle leva vidare bortom hennes försorg.

– Jag tror verkligen att hon hade varit glad över att se hur det som hon var med och satte igång för 175 år sedan har utvecklats.

– Att det verkligen blev som hon hade önskat.

Utöver de tre skulpturerna till Marie Cederschiölds plats har konstnärerna också skapat en mindre pendang till takterrassen på den palliativa avdelningen. Skulpturen heter Hur jag undrar vad du är och föreställer en stjärna som står med en stjärnkikare och blickar mot stjärnorna och rymden.

Kanske ser stjärnan sig själv i det stora mysteriet. Kanske söker den efter platsen den kommer ifrån. Verket är tänkt att kunna fungera som en liten tröstande och varm skulptur som på ett okonstlat sätt väcker tankar, reflektioner och känslor hos både patienter och närstående.

Skulpturen är också en blinkning till Maries kollega och vän Betty Ehrenborg-Posse, som översatte dikten The Star till den svenska texten Blinka lilla stjärna. Sången har sjungits av barn sedan dess och har blivit en av våra vanligaste vaggvisor.

– Vi har försökt att ge sången en lite mer existentiell betydelse. Genom att låta stjärnan själv kika ut i rymden och ställa sig frågan: ”Hur jag undrar vad du är”.

Konstverken kommer att placeras på Marie Cederschiölds plats under hösten.